Vinterblot

Ut på den snötäckta höjd
Där frostbitna granar står

Där grinar ett troll, fet och nöjd
Och sjunger en sång där han går

Ty vättar vid granfotens rot
De skyddas från fara om blot han får

Prästen skall bliva vårt blot
Och spottar och svär där han bunden står

Vinterblot när månen har sin gång
Klagan dränks av högtidlig sång

Vinterblot när månen har sin gång
Klagan dränks av högtidlig sång

Skuggväsen vakar och huldrorna stryker i månskensglans
Ilska och vrede men blicken förtrollas av älvors dans
När dag blir till kvällning hörs vättars sång ner ifrån granens rot
Jultider nalkar och årstiden firas med vinterblot